Med nervöst grepp om kamerahuset går jag ut och fotar för första gången på mer än ett halvår. Det känns ovant och annorlunda men vädret är med mig och jag tycker, trots suddet som blir utan glasögon, att bilderna verkar bli okej. Att fota är lika främmande som skriften nu för tiden.

 

Min familj åkte österut för ett par dagar och det var där vi fann minusgraderna. -7, -8, -12, -13 grader sjönk temperaturen till och man glömmer hur kallt det faktiskt kan bli. Jag lånar mormors överdragsbyxor och trots vantar fryser händerna till is. Det biter i kinderna och glittrar i snön.