Fanny frågar om jag vill komma och rida och med lycka i bröstet tackar jag ja. 

 

Hästarna är pigga och ridningen kravlös. Vi följer skogsstigarna, töltar längs grusvägarna och galopperar upp för backarna och Fanny delar med sig av sin värld, vilket jag alltid är lika tacksam för. Där allting blir lite friare, lite lättare och lite mer ljust.