Ligger på altanen där solen värmer. Äter päron och andas kall luft. Vinden som virvlar över magen.

Ser skräckfilm hos Sabina och äter mörk choklad likt jag klär mig i svart.

 

Ser årets gymnasiecabararet och blir lika tagen den här gången som alla föregående år. Glädjs över all vilja som finns hos människorna där på scen och blir tillfälligt distanserad från mig själv. Blir känslosam inför insikten att min världssyn inte är allt och är tacksam för att, för en stund, bli bortryckt ifrån min alldeles för inskänkta värld. Relaterar till några repliker, som den som säger något i stil med: "Det ögonen ser är inte det viktigaste i livet. Det hjärtat ser betyder mer."

 

Radical Face är genomgående för dagen. Lyssnar till delar av hela The Family Tree. Nynnar till välbekanta melodier och blir lugn. Och som jag jagat det där lugnet.